kommunicerar forskare rum

När och hur kommunicerar forskare med omvärlden?

Nyligen satt delar av Cloudberry i publiken på ett seminarium i den vackra bankhallen på Malmtorgsgatan i Stockholm. Temat för dagen var döpt till ”Jag vill men hinner inte” och handlade om forskares syn på forskningskommunikation.

Medverkade gjorde flera representanter från universitetsvärlden, ministern för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, Svenska Unescorådets Lena Sommestad med flera.

Ministern påpekade i sitt anförande bland annat betydelsen av att få forskning att nå fram till dem som kanske inte är så intresserad av forskning, för att motverka den desinformation och fake news som idag sprids snabbt i olika medier.

Beslutsfattare och politiker i centrum
I centrum stod den rapport som medarrangören Vetenskap och Allmänhet tagit fram där 3 700 forskare svarat på frågor. Enligt studien menar forskarna att gruppen beslutsfattare och politiker viktigast att nå (66 procent hade svarat så). Men andelen forskare som faktiskt kommunicerat med just den gruppen den senaste 12-månadersperioden var bara 23 procent.

Paneldiskussionerna handlade mycket om forskarens roll, motivation till att arbeta med forskningskommunikation (titeln på seminariet bekräftades), men också var ansvaret låg för att utveckla en akademisk kultur där forskningskommunikation är en naturlig del.

Sjunkande förtroende
Mot slutet av seminariet presenterade Paul Manners från brittiska National Co-ordination Center for Public Engagement hur detta center bildades och hur arbetssättet bidragit till att stoppa det sjunkande förtroendet för forskning bland brittiska medborgare.

Av seminariet att döma kommer inte radikala steg att tas för att öka arten och graden av forskningskommunikation i Sverige. Istället pekade de svenska deltagarna på att ansvaret ligger på lärosätena, vikten av samverkan med kommunikationsavdelningarna och att påverka ledarskapet och forskarnas yrkesroll.

Rapporten går att ladda ner här i PDF-forma>

Comments are closed